Vad gör man som förälder när ens barn drar sig undan och mår dåligt? Hur hanterar man sköra och samtidigt tvära tonåringar? När man dessutom själv ligger sömnlös på nätterna med rinnande tårar och grubblar över hur livet kunde bli så här? Det undrar Susanne i romanen Lingonstigen 114.
I villaområdet någonstans mitt i Sverige finns allt. Skola, ICA-affär, bussar till stan var tjugonde minut, trevliga grannar. Familjen på Lingonstigen 114, mamma Susanne, pappa Niklas och barnen Embla och Kalle, saknar ingenting. Livet går sin gilla gång, fyllt med jobb, skola, fotbollsträning och tv-kvällar.
Så plötsligt sätter 15-åriga Embla alla gamla regler ur spel. Hon är som förbytt och stänger dörren om sina hemligheter. Förändringen drar med sig hela familjen och tillvaron vänds upp och ner. Ordning blir till kaos, det lätta och självklara blir krångligt och svårt. När Susanne upptäcker att en av hemligheterna är att Embla skär sig, förvandlas deras trygga tillvaro till ett mörkt helvete. I konflikternas centrum står Susanne, med en känsla av total maktlöshet när ingen lyssnar på familjens rop på hjälp. Samtidigt är hon fast besluten att aldrig ge upp.
Lingonstigen 114 är något så ovanligt som en skildring av det aktuella problemet med självskadande tonåringar ur ett föräldraperspektiv. Maria Fagerberg skriver på en kristallklar prosa och ger ett oerhört inkännande porträtt av flickan Embla, där man som läsare verkligen får insyn i hennes tankar och känslor. Samtidigt är det mycket hög igenkänningsfaktor i skildringen av mamma Susanne och hennes funderingar kring tillvaron, familjen, jobbet och vad som egentligen är viktigt i livet.
Maria Fagerberg har arbetat med ungdomar i hela sitt vuxna liv, som gymnasielärare och på senare år även som skolledare.