Viskornas dal 1 – Väktarinnan
VIRVA TOG SIG FRAM på bara fötter över blåbärsriset. Varför hade hon inga skor? Marken var ju jättekall! Iza kom tveksamt efter. Rötterna sträckte sig spretande mot henne som häxfingrar från gamla sagor.
Här är det.
Virva hade stannat vid tre stora klippblock och flyttade nu undan stenarna med en lätthet som om de vore av frigolit. Iza stirrade på Virvas tunna armar och sedan på stenarna. Var de inte riktiga? Det kunde de inte vara. I så fall hade den här tjejen superhjältekrafter.
Iza och hennes familj har lämnat sitt liv i storstan och flyttat till den lilla byn Kaulinpää uppe i Tornedalen. Pappa har haft en hjärtinfarkt och behöver jobba mindre, och Iza förväntar sig en tillvaro lika trist som mormors skruttiga sommarstuga. Där ska de bo tills det nya huset är klart, huset som ska byggas på en ljuvlig plats vid älven trots att lokalbefolkningen säger att marken där är helig och tillhör viskorna. Iza tror lika lite som sin familj på några gamla tornedalska skrönor. Men så träffar hon Virva, en flicka som hon trodde var en låtsaskompis hon lekte med som barn. Virva leder Iza till viskorna och deras hemliga platser. Där träffar hon Varkjaur, som irriterar henne oerhört, men som ändå får hennes hjärta att slå extra slag.
