Bröllopet hade varit ståtligt och Kurt hade stått rak i ryggen bredvid sin unga hustru utan att med en min röja vad han kände. Hedvig hade bett en inre bön att han skulle se på henne, bara ett enda kort ögonblick, men brudgummen hade blicken stelt riktad mot prästen under hela vigseln. Hedvig hade blinkat bort tårarna som trängde fram bakom floret och kämpat med känslan av att vara utlämnad till en främmande man med två främmande barn, i ett främmande land.