Elisabet Höglund och systern Birgitta hade samma föräldrar, samma gener och uppväxtmiljö - i en familj där de var oönskade av sin mamma. Elisabet blev en framgångsrik journalist, författare, konstnär och idrottskvinna. Systern Birgitta föddes med hjärnskador. Hennes uppväxt var svår och hon vistades lång tid på barnpsykiatrisk klinik. Hon led av psykiska sjukdomar som innebar att hon till slut tappade greppet över sitt liv.
Birgitta hade flera konstnärliga talanger och arbetade som fiol- och pianolärare. Men de sista tio åren levde hon totalt ensam i en social misär utan dess like och dog av sjukdomar som hon inte orkade söka bot för.
I boken frågar sig systern Elisabet: Hur kan två systrar med samma bakgrund hamna i två så skilda världar? Vad var det som gjorde att livet för dessa båda systrar kom att följa olika vägar, den ena rakt uppåt, den andra långsamt ner i en tragedi? Birgitta Höglund försöker besvara frågan och skriver också om sina egna skuldkänslor; kunde hon ha gjort mer för sin syster?