... och Nillan bet ihop och log
Detta är berättelsen om Nillan, en liten flicka född på 1940-talet i Stockholm. Alla förutsättningar finns för att hon ska få ett bra liv: kärleksfulla föräldrar, snälla bröder, bra uppväxtmiljö…
Men ödet vill annorlunda. Redan som liten drabbas Nillan av olika krämpor. För att inte oroa sina älskade föräldrar följer hon sin farmors råd att ”bita ihop och le”, även när gråten lurar inombords. Motgångarna följer på varandra. Hennes fortsatta liv blir fyllt av sjukdom, traumatiska upplevelser och svek. Beslutet att tiga med hur hon mår, förvandlar Nillan till en mycket ensam varelse som känner hur hon står vid sidan om, betraktande hur andra lever med en samtidig önskan att få leva som de.
Nillan längtar bort från Sverige, bort från det bistra klimatet, bort från statustänkande och prylar. Hon vill leva ett enkelt liv och helst av allt kunna hjälpa människor som har det svårt. När hon i 50-årsåldern finner sin själsfrände, dröjer det inte länge förrän paret bestämmer sig för att emigrera till Afrika. Där påbörjar de ett nytt jordnära liv i en lerhydda på en gammal kenyansk majsåker. Deras tidvis mycket svåra liv där skildras i boken ”Blåögd i Luhya-land”.
