Connys och Carinas kusin Kulta är försvunnen, liksom så många av byns barn. Mörkret krälar in från skogen. Monstren kommer allt närmare. I telefonväxeln hör Carina viskningar på de döda linjerna, röster som inte borde finnas. En dag hör hon något oväntat: Kulta kanske lever! Visst var han en skitunge, men om de kunde rädda ett enda barn så vore det ändå något. Beslutsamt ger de sig av i Connys gamla bil, längs de ensliga landsvägarna, mot Utkanten och det okända.