Itta är en framgångsrik jurist. Hon flyttar in i en ny lägenhet som ligger i ett hus kallat Utsikten. Med sig har hon tavlor, ett allmogeskåp, en säng och flera kartonger fyllda med stenar. För ofta tänker Itta på den helt runda stenen med det märkliga hålet som hennes mormor hittat på leråkern utanför sitt torp, och vad hennes mormor hade att berätta om den.
Här skriver Elsie Johansson finstämt om grannar som finns och som inte finns, om att söka efter det som betyder något och om hur tro och minnen kan erbjuda tröst när känslan av ensamhet blir för stark.