Staffan Westerberg reser genom tiden på väg mot slutstationen, men med det skälvande livet i bagaget. Det lekfulla samsas med det allvarsamma, det stillsamma med det passionerade som det alltid varit i Staffan Westerbergs liv. Två centimeter kvar. Det är inte mycket. - Det beror på hur lång vägen är, påminner måttbandet. - Sånt vet man inte, svarar snigeln. En decimeter, en meter, eller rent av en hel kilometer? Men det är kanske att begära för mycket av livet. Att veta.