Att människan levde : Maria Larssons eviga ögonblick
Det sitter en skräckslagen kvinna på vagnens kuskbock, hennes fläta har löst upp sig, det bruna håret står som en man, precis som den vilt skenande hästens. Hon håller sig fast så knogarna vitnar, vagt uppfattar hon omgivningen som fladdrar förbi henne. "Vart ska vi Sigfrid, vart är vi på väg"? ropar Maria. Hans berusade nävar har tappat greppet om tömmarna och den uppskrämda hästen bara fortsätter att skena. "Vi ska till helvetet", skrattar han. Bakom henne i vagnen sitter deras sexåriga dotter Maja, fastklamrad vid sin morbror Erik. Vagnen kränger, slänger och far fram i det rykande vägdammet medan fradgan rinner från den vilt skenande hästen. Nu börjar söndagsflanerande människor på väg till Slottsskogen, som ser det livsfarliga ekipaget, ge upp förfärade skrik. Man inser att hotande nära ligger Helvetet för ekipaget som besinningslöst dundrar förbi ... Så inleder Agneta Ulfsäter-Troell sin släktkrönika som skildrar de färgstarka människor som befolkar hennes släkt. Boken är också en berättelse om Fattigsveriges väg till välstånd.
