Adhd - Från duktig flicka till utbränd kvinna

ADHD kan ta sig mycket olika uttryck utifrån biologiska skillnader mellan könen och tyvärr är kunskapen fortfarande skrämmande låg när det gäller flickors och kvinnors unika utmaningar.

Vi missar flickorna med ADHD när vi letar efter symtom som är vanligare hos pojkar. Flickor och unga kvinnor får inte heller lika effektiv behandling eftersom de flesta läkemedelsstudier på preparat och doser är gjorda på pojkar och män.

Lotta Borg Skoglund är överläkare och forskare och en av grundarna till SMART Psykiatri. Hon har tidigare givit ut Lyssnar din tonåring? (tillsammans med Liria Ortiz).

Lotta Borg Skoglunds egna ord:
"Under mina år som läkare har jag träffat många flickor och kvinnor som kämpat så hjärtskärande hårt för att få ihop sina liv. Trots intelligens, trots begåvning och livsklokskap, trots vita knogar och ständiga omstarter berättar de för mig att de bara inte får livet att fungera. Tyvärr har vare sig forskningen eller vården haft ett särskilt stort intresse för flickors och kvinnors unika utmaningar vid adhd och kunskapen om den här stora gruppen av kämpande människor är fortfarande skrämmande låg. Den här boken är till er."

Presscitat
"Jag ser hur tufft mina adhd-patienter har det, så jag känner ett ansvar att stå upp för dem. Det är därför jag finns där ute och sprider kunskap och ger svar på tal."
"Den vanligaste missuppfattningen i media är att alla skulle ha en släng av adhd. Så är det naturligtvis inte och det är fortfarande underdiagnostik som är det allvarligaste problemet."
Ur intervju i Medicinsk Vetenskap

"Innan jag skrev boken trodde jag att jag skulle gå igenom forskning och möta tusentals artiklar så som man gör i ett avhandlingsarbete. Men här gick det på en eftermiddag i stort sett. Det finns mycket lite högkvalitativ forskning om flickor och kvinnor med ADHD både från Sverige och internationellt utöver Svenny Kopps ovärderliga långtidsuppföljningar. I stort sett så är 99% av all forskning och alla studier av ADHD gjorda på och av män."
Ur intervju i Attentions medlemstidning